Rödmålade naglar

Jag lade märke till en sak för ett bra tag sedan: att Syntax har rödmålade naglar.
 
 
Jag skulle vilja också måla mina naglar i rött haha.
 
För ett litet tag sedan gick det att ta av både hjälm och handskar på sin egen spelkaraktär, men den funktionen försvann snabbt igen. Hoppas hoppas att vi kommer kunna ta av handskarna igen, och att det kommer gå att måla naglarna i framtiden! Jag vill minnas att en sådan funktion har nämnts förut, men ingenting har hänt. Förutom den där lilla uppdateringen med avtagbara handskar som försvann igen, förstås.




Dimman på Sydhoven

Dimman som ligger tät runt stenarna och trädet på Sydhovens halvö har ändrats ett antal gånger de senaste månaderna, två eller tre gånger tror jag. Första gången jag märkte en förändring hade dimman blivit ljusare, men det kan ha varit en bugg. Andra gången var dimman helt plötsligt jättemörk och lilaskimrande.
Så tjock och mörk dimma gjorde det svårt att göra tävlingen som går där, så det kanske är en anledning till att dimman ändrats igen.
Ja, för alltså, idag märkte jag att dimman blivit sjukligt grön istället.
 
 
Mycket ljusare, haha. Jag tycker att dimman är lite kuslig, men en förbättring jämfört med innan.
 
Undrar verkligen varför SSO-teamet håller på och ändrar dimman runt platsen. Hoppas att de har något spännande i baktanke och att vi ska fler uppdrag på Sydhoven. Liksom, jag tackar aldrig nej till fler uppdrag.




Den hemliga vägen till Epona

Jag var ute och red längs Grådaggskusten idag (eller ikväll snarare, för det var relativt nyss), när jag blev nyfiken på den hemliga stigen som vi letade upp med hjälp av ett magiskt kompass till Epona. Stigen går upp över Grådaggsbergen och leder in i det som en gång var den vackra byn Hillcrest.
 
Jag har inte tänkt på det tidigare när jag ridit förbi vägen dit, men idag märkte jag att det glittrade där.
Alltså, jag har ingen aning om det alltid gjort det, och om vi alltid kunnat återvända till Hillcrest genom den där vägen, men tydligen?! Hoppas verkligen inte att det här inte var meningen, för jag blev förstås jättenyfiken på att rida över Grådaggsbergen igen, så det gjorde jag.
 
 
Borta är den vackra byn som vägen ledde till förut.
 
 
Jag hittade självklart inga spår av Herman, bara G.E.D:s fula byggnader, grävskopor och borrmaskiner.
 
Dimman ligger tjock här på toppen av berget.
 
Jag menar, visst - byn var nog jättemysig på den tiden som den låg fridfullt här, men nu får jag kalla kårar av att rida runt här bland förödelsen. Hoppas verkligen att vi lyckas sätta stopp för G.E.D. någon gång, och att vi får rädda Herman.
Börjar bli ett tag sedan vi sist såg honom.