Onsdagstankar

Förlåt för... vad det här nu är, men jag är tvungen att få skriva av mig. Det här fungerar också som en liten förklaring till varför jag varit så tråkig och inte bloggat om uppdrag på evigheter.
 
Angående nya uppdrag.
Det är i sådana här stunder som jag tänker "Åhh, jag önskar att jag kunde göra alla uppdrag igen" - för kära vänner, jag har inte gjort några uppdrag på ett halvår nu, tro det eller ej, för att börja blogga om uppdragen nu tar emot. Att börja blogga om Finas äventyr nu skulle vara som att öppna tredje boken i en bokserie på sidan etthundrasjuttioåtta med orden "som sagt så vet vi ju att Spejarmäster är jordekorrarnas herre med vilka han spejar på allt som försiggår på Jorvik" men liksom vadå "som sagt" - det har jag aldrig sagt här på bloggen. Från början, tack.
Det går inte för sig, åtminstone är det något i mig som tycker att det inte går för sig - och ni vet nog hur jag är, jag får ångest och över de märkligaste av saker. Jag vet inte hur jag ska förklara det riktigt.
Till exempel hade jag hela förra året svårt för att acceptera att svenska använder sig av bokstaven x i skrift och jag vägrade använda det överhuvudtaget. Hade jag fått bestämma över det svenska språket så hade vi gjort som i norska och danska och bytt ut x mot ks.
 
- och som om jag någonsin skulle ha tid att spela genom uppdragen och blogga om dem.
Saken är bara den, att det finns stunder då jag vill blogga men inte har något att blogga om, och  skulle det vara riktigt behändigt att kunna blogga om lite huvuduppdrag.
 
Gammal bild på Fina och Eldur
 
Tack för att ni finns.