Kärlek vid första ögonkastet

Lite så, faktiskt. Jag är himla nöjd med att den här ståtliga, vackert vita hästen fick flytta hem till mig och min familj av hästar. Det här är Allan, min första vita häst. Jag har grå skimlar så att det räcker, och en flugskimmel till och med, men inga vita.
 
Nu när jag ridit på min nya, vita dressyrhäst hela eftermiddagen, tänkte jag utvärdera vad jag tycker om hästrasen också! Det börjar bli länge sedan en utvärdering nu.
  • Lusitanon har en gångart mer än andra av Jorviks hästraser, nämligen piaff. Piaff är en rörelse inom klassisk dressyr, där ryttaren får hästen att trava så samlat att den nästan inte rör sig framåt. Jag tycker verkligen om att lusitanon kan göra piaff!
  • Däremot orkar hästen endast hålla piaff åtta steg, vilket möjligen kunde ha gjorts bättre.
  • Något annat jag tänkte på i piaffen är att ryttaren sitter som hon gör när hästen är stillastående, så mitt i en piaff kan hon plötsligt sträcka fram handen och klappa hästens manke, eller se sig omkring, vilket ser milt sagt malplacerat ut när hon egentligen borde vara koncentrerad på att få hästen att utföra rörelsen.
  • Vet inte riktigt vad knät har för sig i skritt. Inte hasen, utan knät - det ser inte rätt ut men jag har svårt att säga riktigt vad det är som inte ser rätt ut. Bakbenens rörelser ser dock bättre ut i trav, vilken är en förbättring jämfört med tidigare hästraser med liknande gångarter.
  • Jag tycker verkligen om gångarterna! Det finns lite att klaga på vad gäller enstaka rörelser, men helhetsintrycket är ändå tillfredsställande och hästen ser uppmärksam och följsam ut i alla rörelser. Jag tycker speciellt mycket om trav och full galopp.
  • Manen flyger och rör sig med hästen i galopp vilket jag fullkomligt avgudar hos de senaste hästarna som anlänt till Jorvik! Tidigare hästraser har också haft man som rör sig i fartvinden, men inte så utförligt som lussehästens man rör sig i varje steg.
  • Jag älskar att hästen ser så lugn och snäll ut, speciellt när han står still. Han skakar lite på sig och ser sig lite omkring, men det är inte alls samma livliga otålighet som hos andra hästar och ger intrycket av en mer skolad och uppmärksam häst. Jag älskar hur verklighetstrogna hästarnas stillastående rörelser har blivit på senaste tiden. 
Jag har också sett att många klagar över att lussehästen är liten jämfört med andra av Jorviks hästraser, men jag tycker inte att det gör något. Hästen har en storlek som är mer verklighetstrogen i förhållande till ryttaren - de andra av Jorviks hästar är faktiskt för stora.
Själv tycker jag att det skulle vara en bra förändring om hästarna vore lite mindre i framtiden, egentligen. Ingen större förändring, men gärna något som står i förhållande till ryttarens längd.
 
I övrigt tycker jag att det är jättekul att han, eftersom att han är en dressyrhäst, blir nervös när han ska hoppa i kort galopp och gör ett förvirrat hjälp-vad-ska-jag-göra?!-skutt över hindret. Det ger verkligen hästrasen något unikt som ingen annan häst har än haha
Stackars Allan gör vad han kan för att ta sig över urträdets rot
 
Den i övrigt ståtliga Allan
 
Jag är av åsikten att det här är en mycket välgjord hästras med fina gångarter och uttrycksfulla rörelser även om det finns sådant jag anser skulle kunna göras bättre. Det märks verkligen att de har gjort mycket för att ge hästrasen ett eget lynne och karaktär. Det uppskattas :)
 
Och ja, lusitano är nu officielt lussehäst, för att det är lättare än att jag ständigt skriver lusitiano istället för lusitano ughhhh
(och har jag fel om piaff, rätta mig gärna!)


Vad fin han är ^^! Vi har inte haft möjlighet att se hästen med egna ögon än, men de ser verkligen välgjorda ut!

2018-04-22 // 11:02:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback