Den lilla byn i norr

"Den lilla byn i norr", dit har jag flyttat mitt hemstall nu. För första gången någonsin har jag gjort en flytt, och nu håller jag och mina hästar till i det stillsamma och något avlägsna Valedale.
Bilder som togs flyttdagen till ära
 
Jag som alltid rider dit jag ska istället för att ta hästtransporten borde egentligen inte bo i en av Jorviks mest avlägset belägna byar, men jag har så fruktansvärt lite att göra ändå, så att galoppera hit och sedan dit är inte så farligt. Långa uteritter har det blivit mycket av på senaste tiden.
 
Men nu är jag självklart nyfiken på var ni har era hemstall och varför!

Fri som en fågel

Vaknade tidigt igår, klockan var tre på natten när jag bestämde mig för att det fick räcka med sömn. Klockan halv sju var Isse sadlad och vi skrittade ut på långritt. Det här hände på väg till Silverglades vingård.
Inte bara min starthäst har vingar; Isse också.

Fångad av en grind

Tveksamt om vi kommer härifrån

Ny frisyr

Jag blev trött på mitt glitchade hår och såhär fick det bli.
Ny frisyr samt finaste hästen någonsin.
 
Jag skulle önska att de gjorde något åt de där glitchade gamla frisyrerna. Flera av spelets frisyrer har sett lite konstiga ut sedan de uppdaterade karaktärerna och min spelkaraktär ser fortfarande ut att ha nackspärr.

Ryktesuppdrag med Jorviks fiskeklubb

Jag och fiske går inte hand i hand, om vi säger så. Det var såpass underhållande att det gick att stå ut med första gången jag testade på det i spelet, men varje gång jag ridit iväg för att fiska sedan dess har varit en långtråkig och plågsam upplevelse. Många långtråkiga och plågsamma upplevelser har det blivit.
Med min pinne till fiskespö har jag stått vid otaliga av Jorviks bryggor och sett fisken skaka sin lilla stjärt nere i vattnet.
 
Vad försöker jag säga egentligen... Fiske är tråkigt. Så är det.
Likväl har jag ägnat någon halvtimme ikväll åt att göra ryktesuppdrag med Jorviks fiskeklubb, och jag gick faktiskt upp en ryktesfraktion den här gången!
Många envisa nordsjösikar har smitit iväg under kvällen, men jag var envisare.
 
Tillslut kunde vi återvända hemåt med vår fångst till Mr. Cod i Moorland.
Tack vare Moorlands smed, Conrad Marsdeen, kunde jag också rida iväg med nya fiskekrokar till honom. Inte undra på att jag fortsätter att gå upp i rykte trots att jag sällan fiskar. Uppdraget med nya fiskekrokar är det enda jag brukar göra, men många bäckar små...
 
Jag nämnde att jag gick upp en ryktesfraktion idag, ja! Äntligen fick jag det ärofyllda uppdraget att fiska Moorlands skräckinjagande monsterfisk från pråmarna nere vid stranden. 
Tackar, Mr. K. Trout.
 
Visar upp min nya medalj till samlingen! Undrar verkligen vad fjärde gradens fiskemedalj blir, men enda sättet att ta reda på det är att fortsätta bygga rykte med fiskeklubben. Det vill säga, rida med fiskekrokar till Moorlands strand varje dag i en evighets evighet.
 
Trevlig kväll på er, hoppas allt är bra!

Tidigare inlägg